Let’s go someplace where we can each be alone.

juli 19, 2012 § 1 kommentar

Stirrar i ett mörkt tak och inbillar mig att jag ser en massa saker. Lyssnar på regnet utanför. Porlande nedför stuprännan, ned mot gräset. Förundrad över hur skönt det är att gråta ibland, precis som att le.

En dröm någonstans skulle vara att trivas i min ensamhet. I att lägga all tid och fokus på mig själv. Att gråta för mig själv, över mig själv. Att känna att det jag skriver om egentligen bara handlar om mig själv. Istället är det tvivlet. Jag åker långt bort från Stockholm och från mig själv. Landar mjukt men slår emot. Tvivlar på varje ord, varje val. Varje val som leder till ett nytt val. Jag tvivlar på precis allt.

Skulle det som vi har bli något om vi försökte? Eller är det så att det vi har inte är något på egen hand. Det bara är något som vi en gång skapade. Kanske vill du inte tillräckligt, och kanske vill jag inte att något ska förändras. Allt annat förändras runt omkring, men inte det här.

För jag är där nu, där ingen som rör mig är intressant. Inte ens de som intresserar mig intresserar mig tillräckligt nog. Om jag skulle släppa taget nu, skulle jag falla – falla i regnet och följa med strömmen. Långt långt långt bort, från tvivel men framförallt från det som är något.

Det som är så synd bara är att jag måste känna mig ensam i mitt tänk. Jag hör vad som sägs, och vågar inte släppa taget. Men vem förstår mig?

§ Ett svar till Let’s go someplace where we can each be alone.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Let’s go someplace where we can each be alone.Honeyskies.

Meta

%d bloggare gillar detta: