one day, maybe

augusti 11, 2012 § 2 kommentarer

Tänker på honom, hans viljor, hans tid och alla olika skepnader han tar. Om hur jag spenderar flera timmar om dagen med att hoppas – drömma – önska. Och hur jag aldrig kräver några svar och vetskapen om att det aldrig kommer att bli något mer än vad det är. Jag har ingenting att förlora längre. Han är redan på väg längre bort – mot en annan destination, och han vill stanna så. Men jag bara känner, tänker, vet att han inte kan säga att det där inte fanns, den där känslan av att inte vilja nå slutet. Det är bara så ologiskt, ofrånkomligt och otroligt naivt att jag vill träffa honom igen och igen och igen, även fast jag är tusen själsliga mil bort.

Att inte veta skillnaden på idag och igår. Att känna hjulet snurra fort, men åt samma riktning. Det känns precis som då man man kollar klockan direkt efter man kollat klockan bara för att försäkra sig. Känns som om jag borde veta bättre. Sedan tänker på hur det känns att vakna upp i natten och höra hans andetag bredvid.

§ 2 svar till one day, maybe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande one day, maybeHoneyskies.

Meta

%d bloggare gillar detta: